Uppe tidigt.

Jag vaknade vid halv sex och kunde bara inte somna om. Lite luddiga minnesbilder av en dröm som involverade en tågolycka och jag var klarvaken. Var är min man?
Han brukar ju vara hemma vid det här laget... Bara att gå upp och vanka lite av och an. Och snyta mig en aning.

Nu kom han hem sen, hel och hållen, men jag är fortfarande pigg. Typat.

Så, vad ska jag göra?
Förkyld som en ko med hösnuva och en man i sängen som behöver sin sömn efter en jobbarnatt... Fortsätter väl att glo på nyhetsmorgon och gör mig kanske en kopp thé? Grövre aktiviteter orkar jag nog inte med.



I Tisdags var vi iväg till sjukhuset för att ta reda på sannolikheten för kromosomavvikelse hos vår lilla inneboende. Sannolikheten för kromosomavvikelse var låg, mycket låg. Knappt befintlig. Det var ju skönt att höra, men skönare var ju att se att krabaten fortfarande mådde riktigt bra.
For omkring som en virvelvind därinne och vägrade vara med på bild när det var dax för fotografering. En remsa med suddiga bilder blev det i alla fall. Kul att veta att plutten har integritet =)



Nu måste jag bli frisk snart så jag kan jobba och tjäna pengar! Genast och på en gång.

@}-,--

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0