Tout est gris.

Jag har alltid varit en sån som tyr mig till krassa fakta. Svart på vitt. Ser ofta världen som svart eller vit. Vitt och svart.

Nu känner jag mig som en liten dikt vi fick memorera i franska steg ett. Den handlade om att när solen går ner så ändrar allt färg. Det blir grått. Tout est gris.

Jag kan tycka att det är onödigt, ja, tillochmed värdelöst att sörja. Ingenting blir bättre utav det, den man saknar är fortfarande borta. Jag är den rationella, tar ett beslut baserat på fördelar och nackdelar. Fakta.

Som när den lilla kattungen hade ramlat ner från mitt fönster när jag var 15 år gammal. 2,5 våningar ner på grus, kanske tre veckor gammal (en helt annan historia, men den kan jag dela en annan gång.) Jag visste att kattungen inte hade en chans att klara sig efter det. Ingen veterinär i värden skulle ägna mer än de minuter det tog att avliva kraken.
Med dessa fakta fattade jag mitt beslut. Jag tog min känga med stålhätta i min hand och slog till. Tog mitt ansvar och gick vidare med mitt liv.

Nu däremot vet jag inte riktigt vad som händer, varför jag reagerar som jag gör.
Jag har alla fakta. Sannolikheter, statistik, fan, tillochmed rent kemiskt vbet jag vad som sker. Men.

Det bor två personligheter i mig just nu.

Ena stunden kan jag vara som vanligt. Men minsta lilla knuffar mig ut över kanten. Ner i avgrunden. Jag har för fan ingen kontroll.
Eller, jo. Så mycket kontroll har jag så att jag kan svälja min ångest och mina kval tills jag är ensam. Ute bland folk i den normala världen är det inte många som skulle tro att jag mår som jag mår.

Det äter upp mig.
Som ett äppelskrott är jag utholkad runt om med bara några svarta hårda knölar i mitten.

Jag vet, ingen behöver påminna mig.

'Du ska se att det blir bättre snart'
'Inte ska du behöva känna såhär'

Mitt problem är faktiskt inte hur jag känner mig, tro det eller ej.
Problemet ligger i att jag inte kan se något logiskt skäl till varför.
Det gör ju ingen nytta. Vem mår bättre av att må dåligt?

Vem mår bättre av att prata om att man mår dåligt?

Ångest är en knepig funktion i hjärnan.
Är man lycklig får man ångest över det, för att sedan få ångest över att man mår dåligt när man har tusen saker att vara tacksam och lycklig över...

Min värld har blivit en enda stor gråzon. Inget är längre svart eller vitt.

Tout est gris.

Ett kärleksbrev

Hej

Vad konstigt det känns, att sitta här och skriva ett brev såhär till dig, du som inte är här än.
Det var nog idag som jag insåg att du faktiskt fanns. En överväldigande känsla; oro och ängslan, glädje, lycka, värme...

Kommer du att finnas kvar om en vecka?
Rädslan för det som hänt förut har rotat sig djupt.
Det kanske är därför jag varit så sen att inse.
Inse att du är där...

Jag försöker tänka positivt och att inte oroa mig, men visst oroar jag mig, känner efter..., jag är så rädd för din skull.
Förhoppningsvis lugnas mina nerver om några dagar, när jag får se dig.
Gud vad jag längtar!

Samtidigt det svarta molnet,
negativa besked,
avsaknad av liv.
Ditt liv, mitt liv.

Blås bort svarta moln!
Bort!

Om det fanns något sätt, om jag kunde berätta för dig hur önskad du är!
Hur vi väntar på att få träffa dig, lära känna dig! Hur glada vi är över dig, så skulle jag inte tveka en sekund, jag skulle berätta allt detta och lite till!

Tills vi ses! / Mamma

Jag erkänner

Jag är en dålig bloggläsare.

Jag bara läser och läser, men sällan lämnar jag några kommentarer. Nästan aldrig.
Får jag någon kommentar så svarar jag inte så ofta på den,,,
Visst skiter jag i sånna där som 'Hej, fin blogg du har!!!!! Ska vi följa varandra???????? =P'
Men även andra kommentarer som faktiskt handlar om något svarar jag sällan på.

Så är det.

@}-,--

Livspussel... Wtf?

Har aningens svårt för det ordet,,, Livspussel. Knepigt uttryck.

Lite som när man säger : Ett helt nytt tänk. Va? En tanke heter det väl?
Enligt det nya tänket. Ett tänk,,, Nej. det funkar inte i munnen.

Det var bara det.

@}-,--

Allmänt pirrig

Funderar och filosoferar.

Vågar jag?
Vågar vi?

Hur?
Varför?

Varför inte?

Hur har andra gjort?
Bryr jag mig om det?

Gaaah!

@}-,--

Onsday

Just nu sitter jag och pillar i mig lite knäckemackor och funderar på vad dagen har att erbjuda. Förhoppningsvis går Rogers bil igenom idag. hoppas, hoppas.....
Förhoppningsvis går det bra på nya stället idag med. Inget kan iofs vara värre än en viss person på en viss avdelning. Den personen lär jag inte träffa på flera veckor, Hurra, hurra!

En tanke har grott i min tankeboll ett tag.
Ett förslag,
En fråga,,,
Dax att repa mod!

Det som pirrar mest är inte att lägga fram förslaget, utan vad som händer efteråt. Tänk om mitt förslag förkastas? Hur går jag vidare då?

Man ska aldrig göra en undersökning om man inte vet vad man ska göra med resultatet...
Vågar man fråga om man inte vet vad man ska göra med svaret?

Ibland kan jag tro att jag håller på att bli galen, men sen tänker jag att man inte kan bli något som man redan är... ^^

@}-,--

A token of my appreciation







Livet är en gåta du är gåtans svar
allt annat må försvinna om du blott stannar kvar
för också när jag tvivlar det känns som allt är slut
jag sjunker ner i hjälplöshet och inte hittar ut



Jag tar tillbaka allt!

Grannarna i husen i backen nedanför är helt och fullt normala!
Den riktiga knäppjöken använder lövblås och bor mitt i bland dom. Så i jämförelse med honom är resten rätt så normala,,, Eh,,,,

@}-,--

Det kanske är bäst att jag också....

Har ni tänkt på det här med att grannar i ett villaområde gör saker ihop fast isär? Klipper en gräset så klipper snart hela gatan gräset, grillen tänds klockan fem....
Målar en fasaden så är alla villor nymålade inom tre år,,,

Oftast är det någon som är först, och oftast är det samma varje gång. Ett par i övre medelklassen/medelåldern.
Anderssons tog in utemöblerna, klanske borde jag också göra det?

Varför jag tog upp detta ämne kan man fråga sig.

Jo, de senaste dagarna har jag och min sambo observerat ett någorlunda udda beteende hos våra villagrannar längre ner i backen.
Det har ju som bekant kommit kopiösa mängder med snö, snö som skottats bort efter bästa förmåga. Det har skottats så flitigt att våra kära villagrannar inte har något mer att skotta. Vad göra för att inte verka lata?
Lösningen på deras problem kom härom dagen. Dom hade ju inte skottat på taken!
Varje dag är det ytterligare en av dom som vågar sig upp på taket för att ta bort snön. Utrustade med snöskyfflar och snöslädar tar dom tag i ett för mig okänt problem. Tills nu.
Taksnön hos oss kommer nog få ligga kvar, inte tror jag att våran bovärd riskerar livet för att grannen har skottat taket.

@}-,--


Ett stycke ur Kommunalarbetaren

För hundra år sedan, 1910:

"Intaga vi en tjänares ställning i samhället, så framstår i regel också behov av en förbättrad ställning, men här i landet har blivit för sed, att de små och de verksamma de skola hållas nere på en lägre ekonomisk nivå, måhända därför, att man då tror sig bäst kunna bevara disciplinen, eller med andra ord bäst kunna uti synlig motto bevara aktningen för överordnade.
Ju strängare slavens herre varit, ju mer underdånig har slaven varit. Vår nutida slav han böjer sig visserligen, men under den lugna ytan döljer sig dock ett mer och mer växande missnöje, som förr eller senare tager bestämda former."

Förr eller senare,,,,

@}-,--

Då var man injecerad,,,

En laddning cellgift, rakt in i skinkan.
Lite läskig färg på vätskan, illgul, och världens största nål... Nä, men allt är väl relativt?
Jag överlevde i alla fall, men lite skeptisk blir man när sköterskan säger: 'Jag sätter på ett plåster, det kan ju läcka ut lite och det är ju inte bra om du kommer i kontakt med det,,,'
Eller hur, som om jag inte redan hade närkontakt av fjärde graden,,, =)

Dum som jag är frågade jag vad läkemedlet hette, fick svar och kollade på nätet. Ujujuj vilka latjo biverkningar man kan få om man har otur...
Vad sägs om 'ryggmärgsdepression' 'anorexi' 'blödande magsår',,,
Hmpf.

Sen tänkte jag på en annan sak.
Det var faktiskt ingen som frågade om jag ville ha någon behandling över huvud taget. Man hittade något som sågs som ett problem och skred till handling...
I går tog dom ju nya prover och dom visade förutom att min lever fungerade hyggligt, att mina blodvärden hade sjunkit lite. Frågan är då att om man hade väntat lite längre, hade min cysta försvunnit av sig själft och blodvärdena återgått till normalt? På helt egen hand?
Det får man aldrig veta, det man vet är att just nu i min kropp cirkulerar ett cellgift som kommer att ligga kvar i mitt system i tre månader.

Tre månader.

Ryggmärgsdepression,,,

@}-,--

Min farmor är gammal

Hon vill helst inte gå på kalas längre då hon inte hör vad folk säger. Hon är jämt trött och lite vinglig. Hon har en fantastisk förmåga att snurra till det allra enklaste av göromål.
Att förklara något i förväg eller att 'förvarna' gör henne för virrad, hon glömmer vad som ska ske men minns att något ska ske, minns att hon har glömt något...
Ibland när jag pratar med henne så berättar hon att hon känner sig värdelös och som en börda. Hon sörjer att hon inte har några vänner kvar, är inte kapabel att skaffa nya.
Ibland säger hon att det vore skönt om det tog slut nu...
It breaks my heart...


@}-,--

Kristendomen i grova drag...

Kristendomen:

Tron på att en kosmisk judisk zombie som var sin egen far kan ge dig evigt liv om du symboliskt äter hans kött och telepatiskt förmedlar att du accepterar honom som din herre.
Endast då kan han ta bort den ondska i din själ som existerar enbart för att en kvinna, tillverkad av ett revben, blev lurad av en talande orm att äta ett magiskt äpple...



@}-,--

Spola fram nu!

Inget ont mot julafton, nyår och allt, men jag vill spola fram.
Först kan det få bli fredag morgon så att ytterligare en obehaglighet blir avklarad :S
Sen kan julhelgen och nyår få springa förbi fort som f*n, 3-4 veckor från nu vill jag ha!

Möjligheternas år 2010!
Det har jag bestämt! Så!

@}-,--

Go´jul,,,

En gång om året är det dags min vän
Följa fädernes spåret, då är det jul min vän

Köp dig fri köp dig lycklig
SVART JUL

Ja visst är det skojigt med traditioner
Men det blir stelt och borgligt, och saknar helt visioner

Som hundar utan svans går vi villigt apport
Men någonstans, någonstans i vimlet kommer glädjen bort

Säg hallå till tomtefar, hans nya kommersiella liv men hur mycket av det gamla finns det kvar, efter sommaren tar julen vid

...
@}-,--

Ytterligare en dag till handlingarna

Tydligen var det en onsdag,,,

Kaffedrickande med Elin på dagen och ljusparty hos Sofie (hennes mamma förresten) på kvällen.
Utan vettig anledning är jag slut.
Trött.

Ser på kvällsöppet på fyran nu. Dom snackar om konsumtion i finanskris, ullaredsdokumentärer och handväskor åt kungligheter.
Humor.
Sanning.
?

@}-,--

Blir man inte lite trött?

Det tjatas om vem som är för eller emot ensamkommande flyktingbarn, statschefer på middagsbesök och Zlatan.
Det finns en massa saker som man kunde upplysa om istället för att berätta vem som blir den nya förbundskaptenen,,,
Eller EU-kommissionären,,,
Svininfluensan,,,,

Kanske om:



Nedskräpning,,,



Tjuvskytte,,,,



Ökenspridning,,,



Översvämning,,,

Eller?

@}-,--

20 år sedan,,, Vad har förändrats?

Det har väl inte ungått någon att det är 20 år sedan Berlinmuren föll. En otroligt viktig händelse i vår historia.



Tänk om folk kunde bli lika engagerade när det gäller andra murar...



Här är en fin från Gaza, lärde sig inte världen någonting?
Murar löser inga problem, de skapar bara problem...

@}-,--

Tiderna förändras

När jag var yngre brukade jag sitta vid köksbordet, käka knäckemackor, dricka o´boy och läsa Agent X9.
Nu sitter jag vid köksbordet, käkar knäckemackor, dricker o´boy och fibblar med datorn.
BIG difference ;)


@}-,--

Fy!

Vad är det första som man ser när tv:n hoppar igång klockan sju?
Jo, vansinne.

En Major på militärbasen Fort Hood i Texas i USA , hembas för ungefär 5 000 officerare och 45 000 'värnpliktiga', har skjutit vilt omkring sig. Han har i nuläget dödat 12 och skadat över 30 personer under en cermoni på basen.

Luktar det skolskjutning??

Tydligen var majoren en psykiater som hjälpte hemkomna soldater, en expert på krigsstress. Nu skulle han tjänstgöra utomlands och det verkar som om dödsskjutningen var ett uttryck av panik och protest mot detta...

Vuxna människor! Va?!?

God morgon förresten,,,

@}-,--

Tidigare inlägg
RSS 2.0