Jag kan inte sova,,,,

Tankarna mal.

Jag har mensvärk, inte så mycket, men tillräckligt för att jag ska minnas...

Det gjorde så ont att få bort det, det döda.

Kroppen mins. Det blir som en dominoeffekt.

Så nu återupplever jag hur det kändes att ligga där, på min egen soffa, i min egna lägenhet. Det var jag som stoppade in tabletterna, jag som fick allt att starta. Det var redan dött, men det var jag som avlägsnade det från min kropp. Det var jag....

Det var så hemskt att känna hur det döda lämnade min kropp. Bit för bit. Droppe för droppe...
Döda bitar stora som hönsägg. En oformlig klumpig massa, varm och röd. Död.
Ner i toaletten.

I TOALETTEN!

Som om det var en jävla spya.

Inte värd mer...


Fan, hur ska jag någonsin kunna glömma?

Jaha,,,

Då blev man gravid igen efter missfallet och läkarbehandlingen.
Vilken lycka det var när jag kom över dom veckor som var tidpunkten första gången. Jag trodde att det var bra nu.
Tolv veckor! Den magiska gränsen, då kom blodet.
Jag hatar blod.

Glad jävla midsommar.

Sitter just nu på jobbet, det har inte blött så mycke och jag har inte ont så det behöver inte vara så. Men det är väl klart att det är på det viset.
Varför skulle jag förtjäna detta, att vara så lycklig.

---

Den som väntar på nåt gott...

Men nu känns det som att jag väntat på tok för länge!

Flera jävla månader!

En förbenad vecka kvar bara, hoppas jag, annars blir jag deprimerad.
Förbannad och säkert också tveksam och fundersam.

Blä

Vågar man hoppas?

Jag har hoppats så mycke på denhär gången, inbillar mig saker hela tiden.
Det har ju bara gått två eller tre dagar än så länge. Chill!

I hate you!

I hate the way you make me feel, Ihate the way you make me doubt. I hate that what I've done, also has been done with you.
I hate that when I think of joy, I sometimes comes to think of you.
I hope that I some day can be free of you, that you move away, or just diassapear. Vanish.

You can never take from me, what people think I took from you, but I can put it down the drain, by obsessing, thinking, again and again.

I don't want to lose my self, my all, my life. My reality.

Damn, I want to ask so many things, but not to you.

GET OUT OF MY HEAD!
But, I must have given my permission. No way you got there by your self!
So, if I just bann you, throw you out, will it work?

...

I tell myself all sorts of things, trying to take the high road. Be better than that.
Reality check, It doesn't work.

I need to get a grip...


Det smärtar...

Varför?

Smärtan sitter inte i kroppen, den är någon annanstans ifrån. Kanske från luften? Det gör mest ont när man andas riktigt djupt.

Jag fick inte tänka så sa dom, men det gör jag endå, klart att jag gör. Jag vet det med, men tanken finns, tvivlet bor i mej nu. Jag bjöd inte in det, men nu bor det där. Ja, jag vet, men....

Tvivlet bor i min hals, det är vad som får halsen att krampa och hindrar luften från att andas ut.

Ibland några sekunder i taget befinner jag mig i ett luddigt mörker, utan ljud. En vadderad tillvaro där man blir omedveten om världen.
I några sekunder, sen kommer verkligheten.
Ett lokomotiv med en spetsig plog som föser undan allt och får mig att tappa balansen.
Sen börjar det om igen,
Smärta,
Tvivel,
Mörker,
...
Verkligheten.



Nu har det hänt

Jag har länge väntat på den här dagen, dagen då jag konstaterar att jag är mätt. Mätt på en person.

Jag är så trött på att kunna läsa människan som en öppen bok. Det finns inga överraskningar, mönstrena ligger där som självlysande utrymningspilar.

Så otroligt egotrippad och självcentrerad, samtidigt så otroligt ignorant inför sitt eget beteende. Korkad. Inget självförtroende och ingen karaktär. Tragisk.

Nej, jag är inte ett dugg intresserad av ditt liv, din familj eller på vad sätt din familj är en del av ditt liv. Okej?

Jag undrar lite smått när nästa resa blir, och åt vilket håll den bär,,, Det finns ett antal aspirerande resmål; Akuten är ju ett stort ställe med så snälla urinvånare.
Man kan ju ge sig in på en telefonresa som oftast endå leder till ett besök på akuten,,,, Nej, det är inte panikångest, det är se-på-mig-ångest.
Kanske sparar man lite pengar om man semestrar på hemmaplan? Gråtandes i sin säng, med vaga själmordstankar, behjälpta av Alvedon,,,

Nästa gång det händer nåt sånt går jag, kanske att jag frågar om jag ska leta reda på en skarp kniv först? Vet inte.


Jag är inte din mamma som ska stå på din sida i vått och torrt, jag vill inte ha info om det allra mest privata.

Why,,,,??

Tänkte precis sätta mig med matten, hade gjort iordning bordet, pennor och allt var där. Ska bara sätta ner datorn, då funkar inte det trådlösa igen. Jag blir så trött.....

Även om det fixade sig sen, vill inte ha såna störningar!
Ska det va så jävla svårt att tillverka grejjor som funkar???

Fotsvett!!

Ja, ni vet hur det luktar.
Surt.
Det räckte att jag kom innanför dörren så visste jag att det skulle bli en lååång kväll,,,

Nej, jag sitter inte och påstår att mina fötter luktar som änglafisar, men det är skillnad på Färsk fotsvett och gammal tåfis, Byt strumpor varje dag! Eller tvätta skorna nån gång ibland, tro mig, lukten sitter kvar där,,,

Blä

AAAArrrrgggghhhhhh!!!

Avgrundsvrål, primalskrik!!
Så jävla irriterad!!
Att en människa kan hänga upp sig så jävla hårt---
Du har två små saker att ta itu med, inte lösa världskrisen och nej, ALLT HANDLAR INTE OM DIG!!!

Att vara rationell, vad är det?

Jag var hos GYN i fredags, hade fått lätta cellförändringar såg dom på senaste cytologprovet.
Lätta förändringar,,,vilken bullshit, antingen är det förändringar eller så är det inte det, tycker jag.
Dom tog iallafall ett nytt prov och skulle kolla lite mer på det, om förändringarna beror på ett papillonvirus så ska dom ta bort en del av livmoderhalsen, det gör dom även om det bara är mycke förändringar fast utan virus. Sen får jag springa där en gång om året i fortsättningen, inte så kul=(
Om dom nu ska ta bort en bit så gör dom det under lokalbedövning på ett 'vanligt' besök. Skulle kännas som en svår mensverk,,,,,nån som vill byta?

Men jag har en massa knepiga funderingar som jag vet är dumt att fundera på men jag gör det endå.
Vad händer om dom inte får bort allt? Ska dom hyvla på mig i all evighet då eller? Tänk om det inte är viruset, utan canser??? Vad fan ska jag ta mig till då? BARN?

Orkar inte tänka på det, borde inte tänka på det,,,,men fan vad jag tänker på det.....

Ångest

Should I plugg or should I work?
Har kollat igenom vad MatteB handlar om, jag klarade den inte första gången, med lärare,,,ska jag klara den en andra gång,,,,utan lärare? Ärligt? vet inte, trort inte,,,

Hur ska jag ha råd att plugga? Studielån? aj.
Jag har ju fan inte råd att jobba ens! 18 fjuttiga timmar i april månad!!!! löjligt! Varför inte sparka några timvikarier? eller är målet att alla ska tjäna så lite som möjligt??? jag skulle förstå om jag fick gå. Då skulle jag iallafall få vara med i åtgärder,,, Men  om jag slutar självmant får jag       
KARENS
Jag hatar karens.

Natt

Har faktiskt inte mycket att klaga på

Så jag kan ju passa på att säga att hela men ingen med denhär bloggen är att jag ska få skriva av mig. Tycker att det är så tråkigt när alla bara klagar på sina bloggar, visst det tillhör ju vardagslivet, men när det bara står att 'Idag var jag sjuk igen,,,' eller 'jag är såå stressad, jag har så ont etc, etc'. Blir ju tråkigt i länngden.
Därför vill inte jag skriva om  såna tråkigheter på min andra blogg eftersom jag  inte vill vara tråkig själv=)
Så här blir det bara tråkigheter, antingen om jag är irriterad på nån, nåt, eller mig själv. Alla får ha en formsvacka.
Det är inte ens säkert att nån kommer att läsa den här bolggen. Men för säkerhets skull: Jag skriver vad jag känner för stunden, ingen behöver ta åt sig personligen och om någon endå gör det så synd för dig då. Bara för att jag är irriterad en stund betyder inte det att jag är permanent förbannad på NÅGON! Så ta inte allt med största allvar, snarare en nypa salt. Så. 


Så nu kan man påstå att jag fråntar mig ansvar över andras känslor. Jag  kan ju inte styra hur någon reagerar, men det är inte mitt syfte att gå till personlig attack eller så. Vill jag göra det så lär det märkas på ett mer personligt plan, näsa mot näsa för att vara mer exakt.

.

Fan vad trött på folk man kan bli!
Ljud som dom har för sig,,, sättet dom börjar sina meningar....miner som görs...orkar inte!
Ibland vill jag bara dela ut en stor jävla smäll, men det går ju inte för sig, etik & moral och allt det där,,,,

Hade en klasskamrat en gång som luktade nåt enormt illa, hon stank verkligen, men hur i helvete säger man nåt sånt? Eeh, ta inte  illa upp, men har du duschat i år???
Nä, funkar inte. Samma med ljud och miner,,,,,Måste du se så korkad ut när du vill ha nåt?
Nope, inte så taktiskt.
Så trött, dessutom blir jag förbannad på mig själv när jag fastnar i såna tankemönster. Känner mig hemskt, minst sagt...

Ajaj

Mensvärk, behöver jag säga nåt mer?
Bara att vänta tills i morgon, då har det gått över, gör det jämt. Men endå,,,, lite synd är det om mig,,,juh!

Fy fan

Så mycket man vill, men varihelvete ska man hitta energi, lust och ork?
Inte har jag nåt att skylla på, känner mig bara så 'gnistlös' kan man säga så?
Ghaaarg!

Fet känner jag mig med, till råga på allt, typiskt, går upp och ner detdär. Min hjärna vet att jag är allt annat än fet, kan jag ligga på typ 51-52kg nu? Orkar inte ta reda på't... Men varför i helvete ska man inte ha några funderingar på sin vikt även när man är 'smal'. Bara för att man har människor i sin närhet som är större så får man inte klaga på sin egen kropp, men BUHU, alla har egna problem!!
Om jag upplever något som ett problem så är det, just det, MITT problem! Ni får ha era egna!!!

Bye

Om

Min profilbild

Linda

RSS 2.0