Det smärtar...

Varför?

Smärtan sitter inte i kroppen, den är någon annanstans ifrån. Kanske från luften? Det gör mest ont när man andas riktigt djupt.

Jag fick inte tänka så sa dom, men det gör jag endå, klart att jag gör. Jag vet det med, men tanken finns, tvivlet bor i mej nu. Jag bjöd inte in det, men nu bor det där. Ja, jag vet, men....

Tvivlet bor i min hals, det är vad som får halsen att krampa och hindrar luften från att andas ut.

Ibland några sekunder i taget befinner jag mig i ett luddigt mörker, utan ljud. En vadderad tillvaro där man blir omedveten om världen.
I några sekunder, sen kommer verkligheten.
Ett lokomotiv med en spetsig plog som föser undan allt och får mig att tappa balansen.
Sen börjar det om igen,
Smärta,
Tvivel,
Mörker,
...
Verkligheten.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0