Min kropp är inte min kompis,,,

För en vecka sedan ungefär kunde jag glatt konstatera att förkylningen hade gett med sig, men det var en kort stunds lycka,,,
Ungefär då började jag må illa, handikappande illa. Så fort jag åt något mådde jag skit, inte så att jag spydde eller så, men nästan. Magen var i uppror vad jag än gjorde, ibland gick det att ignorera, men då och då var jag tvungen att liksom ta en paus och bara andas.
Det blev att gå till affären och köpa provivadrycker, skorpor, vitt rostbröd och A-fil, allt för att inte maten skulle rinna rakt igenom mig, fan knappt att jag vågade gå utanför dörren.

I går mådde jag bra igen, kännde mig faktiskt toppen=) Tog en lunch på stan med Hanna, Zandra och Emma, mådde fortfarande bra. Gött, finally frisk lixom!
En eftermiddag tillsammans med min bil och irriterande bromsrör, fastrostade bultar och knäckebröd istället för golv(?), jag mådde fortfarande bra så det fanns inget som kunde få ner mitt humör, inte ett någe.

I dag skulle vi fixa det sista med bilen, nu gick inte det riktigt som vi ville då vi behövde en del till, men jag kännde mig pepp endå.
Sen åt jag frukost, det skulle jag inte ha gjort. Det dröjde väl fem minuter innan illamåendet satte igång igen=(
Resten av dagen har varit en plåga, kramp i magen hela tiden. Lite glad är jag endå, jag vet nämligen om att min lilla bil kommer bli färdig senast onsdag, men just nu känns det som en klen tröst...

@}-,--

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0