Lindabestia

Fyfan va livet leker ibland, men det är sällan och inte nu.
Jag har sån jäkla ångest över den där medicinen. Jag hade inga problem med min lilla cysta, dessutom hade den börjat att krympa själv. Ingen smärta, ingenting alls.
Men, den hittades.
Fan utsätta sig för sånt jävla GIFT.

Nu har jag ont i magen, känns som om någon försöker rengöra mellan mina tarmar med extra tunn tandtråd. Men det var en normal grej efter behandlingen, så det är bara att leva med ett tag.
Det är dom plötsliga gråtattackerna som är värst. Sån där jäkla ful-gråt, ni vet där ansiktet blir helt förvridet och näsan bara rinner,,,
Frustrerad är jag.

Det var inte såhär allting skulle bli.
Spola tillbaka och gör om, gör rätt! Hur kunde allting bli så fel?

Jag kunde väl ha stått på mig lite mer?
När dom förklarade att kroppen själv repade sig, att dom bara skulle ge den en skjuts.
Vad jag har hört är det farligt att ta genvägar,,,,,
En genväg som innebär ångest och oro i tre jäfla månader!
Om ni träffar mig i April vet ni att jag överlevt....

Aaaghh!

@}-,--